Galen humorist eller humoristisk galning?

På Konsum i Sävsjös anslagstavla.

Är det någon som behagar skämta eller är människan galen på riktigt? Går personen lös på Sävsjös gator? Hur ska man kunna lösa mössproblemet? Hur vänjer man sig vid smaken av svarta möss? Är det Anna Odell som utsätter oss arma Sävsjöbor för ett nytt konstnärligt experiment?

Nu blev det väldigt mycket på en gång. Jag som bara skulle kompetteringshandla en lördagsförmiddag en kall dag i januari.

Nykär

Alltså, cykla är min hobby inte för att åka och köpa tidningen eller så, utan det är rätt så seriös träning som gäller både på mtb och racer. Men den här sommaren har det hänt något, mina cyklar har stått ensamma och övergivna för att deras mästare varit lat och tappat inspiration och lust till cyklandet. Vad det beror på har jag svårt att säga, kanske mättnad efter flera års intesivt cyklande eller bara en busy agenda, troligtvis är det en kombination. Nåväl, i veckan kom en av mina cykelkompisar, som själv inte varit speciellt flitig med cyklandet de senaste åren, med det lysande förslaget att ge sig ut på en av våra gamla rundor. Han hade blivit brutalt påmind om sin inaktivetet när han ställt sig på badrumsvågen och fått sommarens frosseri i grillade fläskkarrér och vodkagroggar bekräftat av utslaget och tyckte nog att det var dags och ta tag i saken. Nu blev det en mycket rolig runda i lördags, vi hade väldigt trevligt där på cyklarna. Farten och intensiteten var väl inte som förr, men ändå. "Det här var jävligt roligt" skrek kompisen när vi skildes åt och jag kunde bara hålla med. När jag kom hem kände jag den goa hungern efter mat som man får efter ett par timmar på cykeln. Mätt och slö en stund senare i soffan kände jag att det här var gnistan som hade tänt cykellusten åter.



Jag brukar cykla till jobbet, det är ca 17 km enkel resa, när vädret och schemat passar. Idag gjorde jag det för första gången sen i slutet av maj. Morgonen var underbar, 8 grader i den höga klara luften, inte ett moln på himlen och alldeles vindstilla. Det är en sån kick att motionera till jobbet! För det första startar man igång kroppens alla system, syresätter blodet och gör musklerna varma. Skallen blir ren och tankarna blir klara, en kall dusch på jobbet sen är man nästan speedad, redo att ta tag i dagens bestyr. Morgonfikat blir också extra gott. På hemvägen sorterar jag dagens händelser, har jag tid och lust blir det en omväg hem.



Jag fattar egentligen inte varför jag valt bort allt det här som gör mig så gott, både kroppsligt som själsligt. Iallafall så ska jag utnyttja den tid som är kvar av säsongen, innan höstmörkret blir alltför påtagligt, till att förvalta den nyvaknade lust som jag känner nu på bästa vis.

Kryp

Jag har upptäckt ett fruktansvärt gigantiskt stort getingbo på vår vind. Det är märkligt att vi inte ens märkt det förrän nu. För det är en enorm trafik av getingar in och ut ur boet, det syns tydligt nu när vi har lokaliserat det. För övrigt har småkrypen runt omkring oss, till sambons stora ogillande, gjort sig uppmärksamma sista tiden. Silverfiskarna har gjort comeback, fruktflugorna har för tillfället högsäsong och myrorna bygger bo emellan markstenarna. Men sniglarna håller sig iallafall fortfarande på mattan, gräsmattan alltså. Får nog lyfta på luren till Anticimex på måndag så det blir lite ordning på torpet.

Semesteraktiviteter

Firat en 40-åring, gjort vaniljkräm, fiskat öringar och abborrar, köpt nytt kök, bott på Strand, sett för mycket cykel på Eurosport, cyklat för lite, velat besöka akvedukten i Håverud men fick inte med familjen på den briljanta idéen, beskådat slussningen i Sjötorp, köpt sandaler i Kosta, handlat begagnade kokböcker på Tradera, gett fan i att raka mig, spelat kort med grannarna och druckit för mycket rosé, åkt bil, käkat snabbmat i Sunne, blivit anfallen av knott i Lofsdalen, fått vänta på en fisförnäm tjäderhöna, bevittnat en älgolycka, kört skräp till Flishultstippen, plockat kantareller, varit inregnad på Orust, köpt nya mobiltelefoner till gossarna, badat fyra gånger, konstaterat att äldste sonen fått bättre syn, grillat allt möjligt, pratat med norrmän, kollat in Mustanger på Öland, krånglat med datorhögtalarna, hört göken och sett en riphöna samtidigt, lärt mig flå abborrar, lyssnat på forsens brus, fått vänta på en pizzabagare i Sälen, tvättat och ska snart olja svärmors altan, avlägsnat ett getingbo, käkat allergitabletter, letat efter ett speciellt Alsacevin utan framgång, hjälpt ett Sävsjöpar med en för liten bil och för stor lastning, druckit bärs, försökt helgprenumerera på DN, fått bekräftat att bajsblöjor är ingeting för mig längre, gett sken av att behärska vvs, matat måsar med Bragokex, sovit gott och mycket mycket mer. Och det är hela två veckor kvar.....

Ball 30-åring

1979 lanserades Sony sin Walkman, nu har den uppnått den respektabla åldern av 30 år och förärats en egen utställning. Det här var nog det absolut ballaste prylen man kunde ha då. Priset var ruggigt högt, 2600 sek som motsvarar i dagens penningvärde 8800 sek, för en tolvåring med 40 kr i månadspeng. Men mina önskningar och drömmar att få äga en fanns där iallafall. Att få ett eget exemplar var givetvis en utopi, jag tror inte ens att jag nämnde till Mor och Far att jag ville ha en Walkman. De var lindrigt sagt teknikfientliga och det hade varit lönlöst att överhuvudtaget försöka få dem att förstå nyttan med att lyssna på musik när man var i rörelse. Farsan körde ju fortfarande med sin gamla Tandberg rullbandspelare så ni förstår....Nu köpte jag en freestyle, som de också kallades, några år senare när jag blivit lite mer stadd i kassan och apparaten blivit billigare.



Jag blir så nostalgisk när jag tänker på alla 90-minuters blandband som jag lade ner så mycket tid och energi på. Man lärde känna sitt blandband så väl att man visste vilken låt som skulle komma härnäst. Spola var en dödssynd för då tog batterierna slut. Ville man ändå lyssna på en låt fler än en gång så fick man vackert spela in den ytterligare några gånger på samma band. Trots det gick en försvarlig del av mina surt förvärvade slantar till batterier. Idag är det annorlunda och det till det bättre tycker jag iallafall, det finns ett helt annat utbud av musik och mycket smidigare metoder för konsumtion. Skillnaden är väl att man var mer inlyssnad på sin musik då och kanske lite mer noggrann i sitt musikval. Sen kan ju ingen ta ifrån mig den där härligt löjliga nostalgikicken som jag fick när jag läste om den balla 30-åringen i dagens blaska.

Allt på sin spets

De senaste två månaderna har varit minst sagt omtumlande. De har varit präglade av omvälvande känsloyttringar på det personliga planet. Jag har upplevt ett fruktansvärt tragiskt dödsfall på nära håll och sett oerhörd smärta och sorg. Jag har tagit avsked av elever som tagit studenten och som har kommit mig nära under de senaste åren. Det är både vemodigt, hoppfullt och roligt att skicka unga människor vidare i livet. Förhoppningsvis har de lika varma känslor för mig som jag har för dem. Man lär känna varandra bra när man stöts och blöts till vardags. Jag har sagt hej då till elever som slutat mot sin vilja i förtid hos mig av anledningar som varken jag eller dom styr över, också det har känts smärtsamt. Det är hopplöst att se unga människor bli svikna och tappa förtroende för vuxenvärlden utan att jag har kunnat göra något åt det. Särskilt sorgligt när det handlar om seriösa, varma och omtänksamma personer som i det här fallet. På det yrkesmässiga planet har det också varit turbulent. Jag har varit tvungen att göra två svåra val den senaste tiden i det ena fallet vet jag så här i efterhand att jag gjorde rätt, i det andra kommer jag aldrig att få veta. Jag sökte, fick och tackade nej till ett väldigt attraktivt jobb med betydligt bättre lön än jag har idag, haken var att det var långa resor till arbetsplatsen. Jag lät magkänslan styra och som sagt det blev ett nej tack. Det har varit tårar, glädje, svåra kval, förhoppningar och sömnlösa nätter.


Ibland består livet av intensiva och verkliga perioder som triggar och retar sinnen, känslor och tankar. Allt ställs på sin spets och frågorna och intryck blir många och svåra. Förhoppningsvis lär man sig något av allt som sker, bara man får chansen att gå in i en lugnare fas och stanna upp, tänka till, analysera och sortera alla intryck. Men allt det här är väl det som är livet, upp och ner , fram och tillbaka. Nu hägrar semestern, den är nära. Några djupa andetag, sovmornar, ett flöte som guppar, ljumma sommarkvällar och lugn och ro. Det är vad jag önskar....

Toffelhjälte

Yngste sonen har gjort ett par ursnygga och supersköna tofflor i slöjden. Tyärr har jag bara fått låna dem tillfälligt. "Ska jag inte ha dem själv så ska mormor få dem" sa han. Synd, tycker jag. Sonen har i och med byte av slöjdlärare fått ett nyvaknat intresse för textilslöjd vilket jag tycker roligt. Nu ska han börja sjuan till hösten och hör och häpna! Eleverna väljer slöjdart i sjuan och får därefter ha den resten av högstadietiden. Snacka om mossigt, det är ju självklart att man ska variera och ha både textil och träslöjd. Så här var det när jag gick i högstadiet i början på 80-talet, då valde man en gång för alltid och jag fastnade i träslöjdsträsket med Spånjesus och Benganbög som våra slöjdlärare kallades. Jag har aldrig varit någon träslöjdare precis och det var det värsta jag visste att sandpappra, hyvla och fila på meningslösa träpryttlar. I nian gjorde jag inte ett skit utan bara flöt med och försökte få tiden att gå. Jag var mycket mer tilltalad av textilslöjden men vågade tyvärr inte stå emot grupptrycket och bryta könsbarriären för att göra det som jag egentligen ville. Jag får nog göra min stämma hörd och driva frågan i föräldraföreningen till hösten. Upp till kamp mot mossigt könsrollstänkande, Spånjesus och smörknivar i ene.